Kiiltomadon uudet arvostelut (© Kiiltomadon uudet arvostelut)

Dag Solstad: Armand V. Fotnoter till en outgrävd roman, Ordfront (2009) (30.7.2010)

Armand V. Fotnoter till en outgrävd roman av Dag Solstad är en roman som består av fotnoter till en text som inte är synlig. Det är ett spännande formexperiment som ställer krav på sin läsare. Och den ifrågasätter också romanen, eller kanske själva författandet.”Jag tror inte längre att jag är i stånd att skriva romaner, så som jag hittills har gjort. Min tid är över” står det i en av fotnoterna.

Vladimir Majakovski: Minun löytämäni Amerikka, Savukeidas (2010) (28.7.2010)

Vladimir Majakovskin Amerikan-matkakirjasta löytyy svengiä, sanomisen säihkettä, slapstick-elokuvan komiikkaa ja ”verbaalista ryntäilyä”. Toisaalta Minun löytämäni Amerikka on poliittisella paasauksella, venäläisen kulttuurin ylemmyyden ja amerikkalaisten mädännäisyyden julistuksella raskautettu kirja. Se ei edes yritä ymmärtää Yhdysvaltoja, vaan liihottelee omissa korkeuksissaan. Kylmän sodan alkutahdit otettiin siis jo 1920-luvulla.

Sinikka Carlsson: Pohjois-Suomen kirjallisuushistoria, SKS (2010) (26.7.2010)

Pohjois-Suomen kirjallisuushistoria on yleissivistävä pohjoisen kirjallisuuden hakuteos ja kirjailijaensyklopedia. Kirjan rakenteen mosaiikkimaisuus nostaa hyvin esiin aiheen moniäänisyyttä, tosin paikoin jäsennyksen logiikan hinnalla. Metafora noitarummusta käyköön käyttöohjeesta: liiku, lue ja löydä.

Stina Ekblad: Dikt 1598–1939 – Svensk och finlandssvensk lyrik i uppläsning av svenska och finlandssvenska skådespelare, Svante Weyler bokförlag (2009) (21.7.2010)

I dag när pappersboken inte självklart är litteraturens förpackning kan man ha skäl att fråga sig: ska dikten hellre höras' I december 2009 utkom en box med tio cd-skivor, Dikt 1598–1939. Svensk och finlandssvensk lyrik i uppläsning av svenska och finlandssvenska skådespelare. Projektet vill fylla de hål som tiden gnagt i vårt kulturarv och ge lyssnaren en uppdaterad akustisk upplevelse.

Teemu Manninen: Futurama, PoEsia (2010) (19.7.2010)

Teemu Mannisen Futurama ja Säkeitä antavat tukkapöllyä länsimaiselle yhteiskunnalle. Samalla ne uudistavat suomalaisen runouden kielen.